There´s an old story that illustrates the wisdom of this state of mind.
A farmer´s most valuable asset is the one horse he owns. One day it runs away. All the townpeople commiserate with him, "Oh, what terrible luck! You´ve fallen into poverty now, with no way to pull the plow or move your goods!"
The farmer merely responds, "I don´t know if it´s unfortunate or not, all I know is that my horse is gone."
A few days later, the horse returns, and following it are six more horses, both stallions and mares. The townspeople say, "Oh! You´ve struck it rich! Now you have seven horses to your name!" Again, the farmer says, "I don´t know if I´m fortunate or not, all that I can say is that I now have seven horses in my stable."
A few days later, while the farmer´s son trying to break in one of the wild stallions, he´s thrownm from the horse and breaks his leg and shoulder. All the townspeople bemoan his fate: "Oh, how terrible! Your son has been so badly injured, he´ll not be able to help you with the harvest. What a missfortune!"
The farmer responds, " I don´t know if it´s a missfortune or not, what I know is that my son has been injured."
Less than a week later, the army sweeps through town, conscripting all the young men to fight in a war...all except for the farmer´s son, who is unable to fight because of his injury.
The fact is you can´t know what changes your life will bring or what the ultimate consequences will be. Equanimity allows for the mystery of things: the unknowable, uncontrollable nature of things to be just as they are. In this radical acceptance lies peace and freedom - right there in the midst of whatever pleasant or unpleasant circumstances we find ourselves in. When we open to the truth that there is actually very little we can control other than our own reactions to circumstances, we learn to let go.
Cultivating the qualities of kindness, compassion, and joy opens your heart to others. Equanimity balances the giving of your heart´s love with the recognition and acceptance that things are the way they are.
However much you may care for someone, however much you may do for others, however much you would like to control things or you wish that they were other than they are, equanimity reminds you that all beings everywhere are responsible for their own actions, and for the consequences of their actions.
Without this recognition, it´s easy to fall into compassion fatigue, helperburnout, and even despair. Equanimity allows you to open your heart and offer love, kindness, compassion, and rejoicing, while letting go of your expectations and attachments to result.
What’s Your Gift-Appreciation Profile?
3 weeks ago
Jag gillar den berättelsen mycket. Ofta resonerar jag med mig själv om vad som är att minnas mitt mål och vad som är att tvinga allt att gå min väg.
ReplyDeleteDet är en konst att hålla sin riktning och ändå vara öppen. Men det går.
Min upplevelse är att det går lättare med tiden, i ungefär samma utvecklingskurva som min acceptans av att jag inte är den jag önskar, utan att jag är en som är på väg mot det jag önskar. Och att det är gott nog.
Var rädd om dig nu i det svåra och glöm inte bort att andas. Påminn dig själv om att andas ut genom munnen. Det ett sätt att få spänningar och starka känslor ur kroppen.
Var inte rädd för de starka känslorna. Du är inte dem. Du är du som känner känslor. Du är inte en känsla. Du är en människa som lever livet.
Ah, nu när jag läste mitt inlägg när jag skulle göra word verification lät det så pretentiöst på ett sätt som om jag vill påstå att jag vet så mycket om livet. Det gör jag inte. Men för mig funkar det som jag skrivit ovan. Så jag låter kommentaren vara kvar ändå. Pretentiös får man gärna vara och vilja stort och mycket, för min del. Men jag vill ju inte verka besserwisserig.
Åh så bra berättelse, å bra inlägg Ulrika :-)
ReplyDeleteStor Kram
stor tack till er Sofie och Ulrika - mina savvy sisters. Det känns oerhört bra att veta att det finn nagon därute som faktiskt bryr sig.
ReplyDeleteJag kommer jätte gärna up till dig Ulrika! Och Sofie - saklart till er ocksa ;).
Nu är det sa här att jag fortfarande inte känner mig riktigt igen. Sa jag vill gärna vänta en liten stund till innan jag kommer.
Eftersom jag är skytte till 100% fick jag ju för mig att jag kan fixa saker och ting igen. Shawn och jag har pratat lite mer och nej, han vill inte men nu tror jag, jag vet vad som är pa gang. Jag har beställt psykologtid till honom och en tid hos en "häxdoktor" ocksa. Jag tror jag mer pa det sistnämnda.
Kanske det är fel att hoppas igen och kanske det är dum att läga ner energi pa sant. Men antagligen har jag fatt för mycket av hjälpersyndromen som säker hänger ihop med mitt yrke ocksa. Och det är lite svart att ställa av. MEN - jag kommer bättre ta hand om mig själv nu och gör saker pa egen hand - som att hälsa pa er.
Och Ulrike - tack, det med andningen verkar fungera och ja, jag haller med Sofie, vilket fin kommentar!
massor av kramor till er tva!
Marion, what a wonderful blog! Once I learned to let go of things I had no control over, I started to feel so much better. If you can change things, there is no need to worry. If you can't change things, there is no use to worry.
ReplyDeleteOnly the best to you coming from across the ocean!
Petra Christensen
1Star Parelli Junior Instructor
Parelli Central