En gång når jag väl fram till höstens rike, långt bort från vårens oro, krav och hopp.
Jag plockar blommor i ett fruset dike, förlöst från vårens oro i min kropp.
I höstens rike kanske tanken drömmer om sol och värme under sommarns dar.
Det sägs att minnena som åren gömmer, ska bli det sista liv som lämnas kvar.
Men kanske färgerna vid dikesrenen gör hösten skimrande och rik och glad.
Och kanske ser man längre då när grenen förlorat sina gröna, täta blad.
Text: biskop Jan-Arvid Hellström
Jag plockar blommor i ett fruset dike, förlöst från vårens oro i min kropp.
Det sägs att minnena som åren gömmer, ska bli det sista liv som lämnas kvar.
Och kanske ser man längre då när grenen förlorat sina gröna, täta blad.