Winter Fun

Kisses

Morgon Mys

Helping Patricia to take out the horses in the morning and then we chit chatted about the world. The social part in a collective stable sure is of advantage. Gonna solve all the world's problem at 0700 a.m  ;).

Trakehner Horsemanship

Wintersunday - à happy one

Mudprincess

Well, I still can´t blog from at home but at least it´s working from work now.
Johan outdid himself again with those two pictures :).

AHHH...it work´s again...Stablegirls...

I couldn´t get access to my blog for a little while now, that´s why I didn´t update anything.
Lots of things going on in my life...
The deal with the Haffi went through unfortunatelly. He still has no passport and it doesn´t seem that he gets one anytime soon.
Sooo...,..
I had the great opportunity to buy a Quarter stallion. He won´t be a stallion very long though...lol...
He deserves his own post though so I will write more about him in a bit...
The new stable is so much fun and I totally love the girls there. Well, I knew all them from before but I didn´t realize how much I have missed them.
Milva is really happy to be with Orkan again as well and Nelson and her are big boddies.
The only downside are the pastures but Milva will be going with Nelson on summer vacation so that´s all settled and good.

Söndag Morgon...

Har du någonsin frågat dig själv varför du gör det du gör? Varför tror du vad du tror på, varför arbetar du med det du arbetar, varför bor du som du bor etc.? Tänk om du har fel. Jag säger inte att det är fel men tänk om du har bestämt dig för något du tror är bra men det kanske inte är det. Tänk om du skulle ha fel.

Precis så tänker jag om allt det vi har i hjärnan. Någon har sagt att vi inte sk...all tro på allt vad andra säger och jag vill påstå att det är likadant tvärtom, vi skall inte tro på allting vi säger till oss själva. Ett av de största hinderna till att uppnå det vi vill är att vi inte tror att vi klarar av det. Det handlar alltså inte om att vi inte klarar av det utan att vi har tillåtit hjärnan att tro att det är så och därmed begränsa oss. Det är lätt att hamna i det trygga, i mellanmjölkens land.
Vill du att folk skall komma till dig och säga: Det är så bra med dig för du är så vanlig och precis som alla andra? Troligtvis inte men samtidigt så är det så lätt att hamna i det facket och inte våga sticka ut. Så vad kan du då göra annorlunda? Här kommer en liten fråga som du skall svara på.

Låt säga att du och jag träffas om fem år. Vi träffas helt plötsligt ute på stan och jag frågar dig:
1. Vad gör du annorlunda idag jämfört med för fem år sedan.
2. Vad är det du gör idag som du även gjorde då?
3. Om vi träffas om ytterligare 5 år, vad är det för skillnad i ditt liv då jämfört med hur du har det idag?

Ta några minuter och fundera på dessa frågor och bestäm dig för vad du vill kunna svara på frågorna. Det som är så bra med denna övning är att oavsett vad du kommer fram till så sätter det igång processer i hjärnan och det är en bra början. Även om du inte vet hur du exakt skall kunna uppnå svaren på frågorna så är det viktigaste att du kommer igång. För att komma igång skall det till förändringar för att uppnå målen/svaren.

För att komma till en förändring så måste du antingen börja med något eller sluta med något. Om du inte börjar eller slutar med något så kommer det inte ske någon förändring. Du har alltid 100 % ansvar för ditt liv. Om du lägger några av dessa procent hos någon annan så är du offer för omständigheterna. Det kan vara när vi skyller på allt och alla. Det fungerar inte. Vi har alltid och kommer alltid ha 100 % ansvar för vårt eget liv.

Så vad skall du nu svara på frågorna och utifrån det hur skall du rensa i röran för att komma dit? Jag vet att du kommer lyckas för om du kan läsa detta så lever du och lever du kan du alltid ta 100 % ansvar för ditt liv.

Gå ut i livet och ta ansvar för det som händer dig. Bli mer medveten om hur du kan påverka dina resultat. Låt aldrig någon trampa på dig och ge aldrig aldrig aldrig upp.

Lycka till.

Torkild Sköld

En dag i stallet...

Hittat Hem

New Stable